tänker tillbaka...
Hur har jag lyckats hålla mig borta från piva i 2 1/2 år minst??
Fattar inte, innan bodde jag där nästan... idag känner jag inte alls
de behovet, behöver inte den "falska tryggheten"
Jag har ju mina samtal och behandlingar... men idag har jag oxå ett liv,
eller början på ett.... för några år sedan hade jag knappt det.
När jag tittar tillbaka 5 år, så va hela mitt liv katastof, rena misären,
och idag gillar jag livet... Allt går sakta men säkert framåt,
inte så fort som jag ibland önskar... men iaf. framåt...
Och att inte varit inlagd på så länge är stort för mig,
blir nästan lite lite stolt över att jag fixat det... nästan bara... ;)
Fattar inte, innan bodde jag där nästan... idag känner jag inte alls
de behovet, behöver inte den "falska tryggheten"
Jag har ju mina samtal och behandlingar... men idag har jag oxå ett liv,
eller början på ett.... för några år sedan hade jag knappt det.
När jag tittar tillbaka 5 år, så va hela mitt liv katastof, rena misären,
och idag gillar jag livet... Allt går sakta men säkert framåt,
inte så fort som jag ibland önskar... men iaf. framåt...
Och att inte varit inlagd på så länge är stort för mig,
blir nästan lite lite stolt över att jag fixat det... nästan bara... ;)
Kommentarer
Postat av: Åsa Appelgren
Låter så härligt Caroline. Det är så jag vill att det ska bli för mig med. Ett liv. Vakna varje dag med ett leende på läpparna och känna att jag är lycklig. Att jag har ett liv, att jag fått den gåvan från gud och jag är ämnad att fullfölja den uppgiften. Jag kan inte ta livet av mig. Jag kan inte spendera mer dyrbar tid på psyket. Det gör bara ont ont ont. Och blir så hemskt fel. Kan du mails ditt telefonnummer till mig på facebook? Råkar trycka bort det?
Trackback
